Vandra i ljuset!
Vi läser Johannes första brev, kapitel 1 vers 5 – 10: ”Och detta är det budskap vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörke finns i honom, Om vi säger att vi har gemenskap med honom; men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd. Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter os synderna och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat gör vi honom till lögnare, och hans ord finns inte i oss.”
Gud är ljus står det, och det betyder att Gud är helig. Mörkret finns i denna värld, för att den har fallit och är i den Ondes våld. Djävulen har ockuperat vår värld, och människan föll och syndade mot Gud.
Det betyder att vi har två möjligheter. Vi kan vandra i ljuset; men vi kan också vandra i mörkret.
Vandrar vi i mörkret, är vi slav av denna världens furste. Vi kan bli fria; men då måste vi erkända och se vårt läge. Vi är syndare. Vi behöver förlåtelse.
Vil vi ha gemenskap med Gud som är helig måste vi göra något åt synden som bor i oss. Bara Jesus kan ta bort synden i oss, Han dog för oss. Han tog våra synder på sig. Jesus blev människa som oss; men han levde ett liv utan att synda en enda gång. Därför kunde han ta våra synder på sig och gå i vårt ställe.
Gud egen son som var utan synd, tog synden i människan på sig och vi har blivit köpt fri med hans blod.
Det är bara Jesus som kan förtränga mörkret. När vi får vår synd förlåten kommer ljuset in i våra hjärtan och mörkret förträngs.
Vi måste vara ärliga och erkända vårt behov av frälsning.
Om vi säger att vi inte är syndare, ljuger vi. Vi skall hålla oss till sanningen också om oss själva.
Det kan vara ett stort problem för människan. Det är själv bedrag att inte erkänna att vi är syndare.
Vi vill gärna vara perfekta; men vi vet, om vi ska vara ärliga att vi inte är det.
Vi måste aldrig någonsin vara så envisa, att vi tror vi är perfekta och utan synd. Då har vi ingen gemenskap med Gud, och inte med varandra heller. Vi som är i församlingen vet att vi er Guds barn av nåd och inte av förtjänst. Vi är renat från all synd genom Jesu blod.
Vi vet också att om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss alla våra synder.
Gud förlåter mig och mina syskon. Det är inte bara jag som är förlåten. Det är också mina andliga syskon.
Här har vi en hemlighet som vi måste dela med varandra. Vi måste leva i förlåtelsen också när det gäller att förlåta andra deras synder. Kanske någon har behov av min förlåtelse eller jag har behov av att förlåta. Jag mår bra när jag levar i förlåtelsen.
Jag måste göra mig fri från fördömanden. Jag är inte fördömt, när jag är förlåten.
Se Romarbrevet kapitel 8 vers 1: ”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.”
Jesus har get oss ett liv i frihet. När jag vandrar i ljuset, levar jag ett andligt liv i frihet.
Vi må ge varandra frihet och inte fördömanden.
Låt oss dela ett ord till slut från Johannes första Brev kapitel 4 vers 4: ”Men ni, mina barn, är från Gud, och ni har besegrat de falska profeterna, ty han som är i er är större än han som är i världen.”
Vandra i ljuset, man ser bättre då. I mörkret är allt dold.
Låt oss ta en liten stund tillsammans där vi välsignar varandra.
Tal profetiska, uppmuntrande ord in i varandras liv. – Se på din syster och bror och säg något positivt, uppmuntran.
Be för varandra. Lyft upp varandra inför Gud och för varandra.