Øverst dansk – Nederst svensk
Ovan danska – Nedan svenska
Mit liv som helt lille!
Der er faktisk ingenting jeg kan huske fra den tid jeg var helt lille. Der er billeder og det jeg har fået fortalt.
Min bedstemor (farmor) betød meget for mig. Vi var ofte hos hende. Jeg kan ikke huske min bedstefar. Han var malermester i Durup og jeg var på besøg der som helt lille men mindes det ikke. Bedstemor var enke i mange år og blev meget gammel, langt op i firserne. Durup er en lille landsby Salling. (Jylland). Mine bedsteforældre var troende og kom i Indre Mission som stod meget stærkt på den tid i Durup.
Jeg var meget knyttet til min bedstemor, nok fordi hun ofte passede mig da jeg var helt lille. Vi boede sammen med bedstemor nogle år. Da bedstefar døde, blev malerværkstedet lavet om til beboelse. Bedstemor boede lige ved siden af os. Jeg har boet der i Durup sammen med mine forældre nogle år. Bedstemor ville gerne holde andagt sammen med mig. Vi skulle altid synge op al den ting som Gud har gjort. Det var en salme med en masse vers; men det var hendes ynglingssalme, for vi skulle altid synge den salme og et par andre oveni. Vi delte nogle andagtsord med hinanden og bad Fadervor.
Bedstemor har medvirket til at bygge barnetroen i mit hjerte. Jeg ser det ikke som indoktrinering tværtimod. Jeg er så taknemlig for alt det jeg fik lov til at opleve sammen med bedstemor.
Der findes et billede med et tæppe fordi de ville fotografere mig. Det var jeg ikke så glad for.
Et andet billede var mere trygt, for da kunne jeg ligge i bedstemors arme og sove. Det var et trygt sted. Det siges at hun også kunne komme i tanke om at synge salmer; når hun ville have mig til at sove. Jeg ved ikke om hun har gjort det samme med de andre børnebørn; men jeg har fået at vide at hun i hvert fald gjorde det når det gjaldt mig.
Der var altid et godt fællesskab og sammenhold iblandt os. Mine forældre nød faktisk tiden sammen med bedstemor.
Jeg fik også en trehjulet cykel. Det var jeg stolt af. Vi havde en ret stor have bag huset, der kunne jeg cykle rundt.
Det er jo sådan et liv begynder. Vi er små uskyldige skabninger som formes af vores omgivelser. Jeg har ikke noget at klage over. Jeg har mange gode minder fra mine første år. Jeg ved ikke helt hvor langt jeg kan huske tilbage; men de allerførste år ved jeg selvfølgelig ingenting om.
Oversat til svensk
Mitt liv som helt liten!
Det finns faktiskt inget jag kan minnas från det att jag var väldigt liten. Det finns bilder och vad jag har fått höra.
Min farmor betydde mycket för mig. Vi var ofta med henne. Jag minns inte min farfar. Han var målarmästare i Durup, och jag besökte dem som mycket litet barn, men minns det inte. Farmor var änka i många år, och blev mycket gammal, långt in på åttiotalet. Durup är en liten by i Salling. (Jylland). Mina farföräldrar var troende, och deltog i något som het: Inre Mission, som var mycket stark på den tiden i Durup.
Jag var väldigt fäst vid min farmor, förmodligen för att hon ofta tog hand om mig när jag var väldigt liten. Vi bodde hos mormor några år. När morfar dog omvandlades målningsverkstaden till bostad. Farmor bodde granne med oss. Jag har bott där i Durup med mina föräldrar några år. Farmor ville hålla andakter med mig. Vi skulle alltid sjunga psalmen: Upp allt det som Gud har gjort. Det var en psalm med många verser; Men det var hennes favoritpsalm, för jag var alltid tvungen att sjunga den psalmen, och några andra som extra. Vi delade några andaktsord med varandra och bad alltid: Fadervår.
Farmor har hjälpt till att bygga upp barndomens tro i mitt hjärta. Jag ser det inte som indoktrinering, tvärtom. Jag är så tacksam för allt jag fick uppleva med farmor.
Det finns en bild av mig sittande ensam på en matta, eftersom de ville fotografera mig. Jag var inte så glad över det.
En annan bild var tryggare, för då kunde jag ligga i farmors famn och sova. Det var en säker plats. Det sägs att hon också kunde tänka sig att sjunga psalmer; när hon ville att jag skulle sova. Jag vet inte om hon har gjort detsamma med de andra barnbarnen; men jag har fått höra att hon åtminstone gjorde det när det gällde mig.
Det fanns alltid en god känsla av gemenskap och enighet bland oss. Mina föräldrar tyckte faktiskt om att umgås med farmor.
Jag fick också en trehjuling. Det var jag stolt över. Vi hade en ganska stor trädgård bakom huset som jag kunde cykla runt i.
Det är trots allt så livet börjar. Vi är små, oskyldiga varelser formade av vår omgivning. Jag har inget att klaga på. Jag har många fina minnen från mina tidiga år. Jag vet inte riktigt hur långt tillbaka jag kan minnas; men de allra första åren vet jag förstås ingenting om.