Followdansk ovan. svensk nedan.
Underet der skete på Halleberg i Trollhättan!
Da jeg og min hustru boede i Trollhättan i 70erne, jeg husker ikke nøjagtigt tidspunktet, skete der et mærkværdigt under på Halleberg. Beliggenheden er et lille samfund udenfor Trollhättan med navnet Vargön, hvor der ligger to store bjerge Halleberg og Hunneberg.
Jeg er sikker på at jeg kan fange din opmærksomhed med denne artikel. Et under som skete i mine unge år.
Da vi boede i Trollhättan på Lextorpsvägen 15, 4. våning blev vi kontaktet fra Danmark af en bonde og hans hustru med svigermor. Bonden blev snart 60 år og ville gerne besøge os i Sverige. Han havde to ønsker til sin fødselsdag. Han ville gerne se elgsdyr og en tur til Norge. Han havde aldrig været i hverken Sverige eller Norge.
Vi sagde at de var meget velkommen, til at komme på besøg hos os i Trollhättan. Vi lovede at hente dem i Göteborg. Bonden syntes ikke om at køre bil i udlandet. Det var helt forståeligt fra vores side. Vi var vældigt positive, og ville gerne give vore venner en god oplevelse, og ligeledes fejre bondens fødselsdag.
Jeg lovede at give ham en fødselsdags gave ved at tilbyde både ham, og hans følge på en biltur til Norge, og ligeledes vise ham elgsdyr på Halleberg. Jeg vidste lige præcis hvor de var. Vi var ofte min hustru og jeg i midsommertiden, ude på vores romantiske aftentur til Halleberg, for at studere dyrelivet. Elge kunne vi altid finde der.
Trollhättan, Västra Götalands län – Google Maps
Linket viser vort hjem på den tid i Trollhättan. Nu er mit ønske at få muligheden for at se mit daværende hjem igen.
Dagen kom og vi begyndte med den lille tur til Halleberg. De blev hos os en uge, så vi udsatte Norges turen til senere på ugen.
Det morsomme er også turen til Halleberg. Da vi kom til stedet hvor elgene fandtes, kunne jeg berolige dem med at når vi bare holdt afstand kunne vi gå ud af bilen, og se på dem uden at det var farligt.
Pludselig blev svigermoderen intresseret i at klappe en kalv, og da måtte jeg lige give min advarsel, at det nok ikke var så passende, da det kunne irritere moderen, som befandt sig ca. 100 meter borte fra hendes afkom.
Svigermoderen var noget af et problem, da hun klagede hele tiden over sit gigtsvage ben. Hun var konstant negativ. Bonden havde fortrudt at hun var kommet med, da han gerne ville nyde sin ferie. Sådan kan det gå, når man gerne vil nyde og slappe af skal man trækkes med negative personer, og høre klagesang fra morgen til aften. Der var ikke så meget andet at gøre end at bide det i sig.
Her på Halleberg blev hun helt umedgørlig. Jeg advarede hende og sagde: Det går bestemt ikke at du klapper kalven, for moderen bliver rasende, og vil forsvare sit afkom. Hun ville ikke høre, et meget envist og påståeligt kvindemenneske. Hun var sikker på at hun havde dyretække, fordi hun jo også var født på en gård med dyr. Bonden havde forudset hvad der kunne ske. Han var også dårligt gående, både han og svigermor gik med stok. Da bonden så at svigermor var på vej ned til kalven, vendte han om til bilen. Han var klar over at dette kunne blive farligt, så det bedste var at komme i sikkerhed inde i bilen. Den tanke fik vi alle også hans hustru, og min hustru og mig. Vi søgte alle beskyttelse og sikkerhed i bilen og håbede det bedste.
Svigermor stod nu helt nede ved kalven og begyndte at tale med dyret og klappe det, og i det til samme hørte vi et brøl fra moderen, og hun satte i fuld fart op imod sit afkom for at forsvare det. – Nu opdagede svigermor faren og pludselig glemte hun sine gigtsvage ben, og smed stokken fra sig, løb alt hvad hun kunne. Ingen havde nogensinde set hende løbe i den fart. Bonden sad inde i bilen med armene over kors, og grinede så han fik vand i øjnene. Han sagde: Denne dag vil jeg aldrig glemme.
Bare så I ved det: Har man gigt i benene og går med stok. Du kan blive helbredt i Trollhättan. Du behøver ikke gå i pinsekirken. Nej! Er du dansk er Halleberg stedet hvor man bliver kurreret for dårlige ben.
Undret som hände på Halleberg i Trollhättan!
När jag och min fru bodde i Trollhättan på 70-talet, minns jag inte exakt tiden, ett märkligt under hände då på Halleberg. Platsen är ett litet samhälle utanför Trollhättan med namnet Vargön, där det finns två stora berg Halleberg och Hunneberg.
Jag är säker på att jag kan fånga din uppmärksamhet med den här artikeln. Ett under som hände under mina unga år.
När vi bodde i Trollhättan på Lextorpsvägen 15, 4. våning, blev vi kontaktade från Danmark av en bonde och hans fru med svärmor. Bonden var snart 60 år, och ville besöka oss i Sverige. Han hade två önskningar till sin födelsedag. Han ville se älgar, och en resa till Norge. Han hade aldrig varit i Sverige eller Norge.
Vi sa att de var varmt välkomna, att komma och hälsa på oss i Trollhättan. Vi lovade att hämta dem i Göteborg. Bonden tyckte inte om att köra bil utomlands. Det var fullt förståeligt från vår sida. Vi var mycket positiva, och ville ge våra vänner en bra upplevelse, och även fira bondens födelsedag.
Jag lovade att ge honom en födelsedagspresent genom att erbjuda både honom och hans följe på en roadtrip till Norge, och även visa honom älgar på Halleberg. Jag visste exakt var de var. Vi var ofta min fru och jag i midsommartiden, ute på vår romantiska kvällstur till Halleberg, för att studera djurlivet. Älgar kunde vi alltid hitta där.
Trollhättan, Västra Götalands län – Google Maps
Länken visar vårt hem i Trollhättan. Nu är min önskan att få möjlighet att se mitt dåvarande hem igen.
Dagen kom och vi började med den lilla resan till Halleberg. De stannade hos oss i en vecka, så vi sköt upp Norges resa till senare i veckan.
Det roliga är också resan till Halleberg. När vi kom dit älgarna var där kunde jag försäkra dem om att, när vi bara höll avstånd kunde vi kliva ur bilen, och titta på dem utan att det var farligt.
Plötsligt var svärmor intresserad av att klappa en kalv, och då var jag tvungen att varna för att det förmodligen inte var så lämpligt, eftersom det kunde irritera mamman, som var cirka 100 meter från sin avkomma.
Svärmor var ett ganska stort problem, eftersom hon klagade hela tiden på sin reumatism svaga ben. Hon var ständigt negativ. Bonden hade ångrat att hon hade följt med, eftersom han ville njuta av sin semester. Det är så det kan gå, när du vill njuta och koppla av måste du dras med negativa människor, och höra klagomål från morgon till kväll. Det fanns inte så mycket annat att göra än att bita ihop.
Här på Halleberg blev hon helt svårhanterlig. Jag varnade henne och sa: Det är verkligen inte acceptabelt för dig att klappa kalven, för mamman kommer att bli rasande och kommer att försvara sin avkomma. Hon ville inte höra, en mycket envis och självrådande kvinna. Hon var säker på att hon var djurvän, för hon föddes på en gård med djur. Bonden hade förutsett vad som skulle kunna hända. Han gick också dåligt, både han och hans svärmor gick med käpp. När bonden såg, att svärmor var på väg ner till kalven vände han sig till bilen. Han visste att detta kunde vara farligt, så det bästa man kunde göra var att komma i säkerhet inne i bilen. Vi hade alla den tanken båda hans fru, och min fru och mig. Vi sökte alla skydd och säkerhet i bilen och hoppades på det bästa.
Svärmor stod nu precis nere vid kalven, och började prata med djuret och klappa det, och genast hörde vi ett vrål från mamman, och hon gav sig i väg i full fart mot sin avkomma, för att försvara den. Nu upptäckte svärmor faran, och plötsligt glömde hon sina svaga ben och kastade bort sin käpp, sprang allt hon kunde. Ingen hade någonsin sett henne springa i den hastigheten. Bonden satt inne i bilen med armarna i kors, och skrattade så att han fick vatten i ögonen. Han sa: Den här dagen kommer jag aldrig att glömma.
Bara så du vet: Har du reumatism i benen och går med käpp. Du kan botas i Trollhättan. Du behöver inte gå till pingstkyrkan. Nej! Om du är dansk är Halleberg platsen där du botas från dåliga ben.