En histore i min erindring!
En historie der pludselig kommer til mig var en aften da jeg boede i Hjortespring ved Herlev. Jeg kom hjem fra aftenarbejdet. En stor del af mit liv har jeg arbejdet på tre skift. Jeg kom hjem og ville have en kop aften te, og slappe lidt af inden sengetid.
Den aften begyndte det pludselig at storme kraftigt. Jeg har i mange år trænet i gerne at vill høre Gud tale til mig. Når jeg har haft denne længsel, har der i mit hjerte været et ønske om at det skulle være ærligt. Jeg vil ikke være en sådan der går rundt og kopierer og leger med sådanne ting.
Medens jeg sad i sofaen hørte jeg en tydelig og klar stemme som sagde: Se ud af vinduet blæsten tager til, du bør flytte din bil fra parkeringspladsen. Jeg havde en citroen parkeret lige udenfor mit soveværelse vindue. Jeg vurderede situationen ved at kigge ud af vinduet, og begyndte så at diskutere med stemmen i mit indre. Jeg tænkte: Det træ har stået der i hundrede år, og holder nok også i denne omgang. Derefter gik jeg ind og satte mig i sofaen, meget klog i egne tanker. Stemmen blev meget stærkere og ligesom skyndede på mig. Det haster at få flyttet bilen. Tankerne og vurderingen gik lidt frem og tilbage; men til sidst gav jeg efter, skyndte mig ud til bilen, og flyttede den langt væk fra mit vindue, helt over i den modsatte side. Jeg ville gerne kunne holde øje med min bil; men nu var det da i hvert fald ikke muligt denne nat.
Da jeg kom hjem følte jeg en lettelse; og jeg kunne slappe af med tankerne om, at jeg da nu ikke mere hørte nogen stemme skynde på mig.
Jeg ved ikke hvor lang tid der gik; men jeg besluttede at gå til sengs, og inden da lige kigge ud igennem persiennen, for at se hvordan det så ud udenfor. Jeg blev vældigt overrasket, da jeg så et stort træ ligge på tværs igennem parkeringspladsen. Jeg sagde tak til Gud, og var meget ked af, at jeg havde været så genstridig.
Dagen efter blev træet skåret i stykker og jeg kunne sætte bilen tilbage.
Oversat til svensk.
En historia i mitt minne!
En historia som plötsligt kommer till mig var en kväll när jag bodde i Hjortspring nära Herlev. Jag kom hem från kvällsjobbet. Under en stor del av mitt liv har jag jobbat treskift. Jag kom hem och ville ha en kopp kvällste och slappna av lite innan läggdags.
Den natten började det plötsligt storma kraftigt. I många år har jag tränat på att vilja höra Gud tala till mig. När jag har haft den här längtan, har det funnits en önskan i mitt hjärta om att det ska vara ärligt. Jag vill inte vara en som går runt och kopierar och leker med sådant.
Medan jag satt i soffan, hörde jag en klar och tydlig röst som sa: Titta ut genom fönstret vinden ökar, du borde flytta din bil från parkeringen. Jag hade en Citroën parkerad precis utanför mitt sovrumsfönster. Jag bedömde situationen genom att titta ut genom fönstret, och började sedan argumentera med rösten inom mig. Jag tänkte: Det där trädet har funnits där i hundra år, och kommer nog att hålla den här gången också. Sedan gick jag in och satte mig i soffan, väldigt klok i mina egna tankar. Rösten blev mycket starkare, och liksom rusade mot mig. Det är bråttom att flytta bilen. Tankarna och tjatet gick lite fram och tillbaka; men till slut gav jag med mig, rusade ut till bilen, och flyttade den långt bort från mitt fönster, hela vägen till motsatt sida. Jag ville kunna hålla koll på min bil; men det var åtminstone inte möjligt den kvällen.
När jag kom hem kände jag en lättnad; och jag kunde slappna av med tanken på, att jag inte längre hörde någon röst rusa mot mig.
Jag vet inte hur lång tid det tog; men jag bestämde mig för att gå och lägga mig, och innan dess var det bara att titta ut genom persienn, för att se hur det såg ut utanför. Jag blev väldigt förvånad när jag såg ett stort träd ligga tvärs över parkeringen. Jag sa tack till Gud, och var väldigt ledsen över att jag hade varit så motsträvig.
Dagen efter höggs träet i bitar och jag kunde sätta tillbaka bilen.