Barndomsminder!

Da mine forældre i nogle år boede på øen Mors i Limfjorden var jeg lige begyndt i skolen. Vi boede i en lille landby der hed Øster Assels. Huset vi boede i kaldtes pinsehuset. Vi boede på 1 sal lige ovenover pinsekirken.

En dag min mor var i brugsen som lå lige på den anden side af huset hvor vi boede; mødte hun en dame der. Efter nogen tids samtale fik min mor at vide, at hun var med i en frikirke i Nykøbing Mors som hed Den Apostolske Kirke. Det fik min mor til at vise en meget reserveret opførsel. Det var nemlig ilde set at omgås med apostolere, når man var pinseven som os. Vi var jo med i Øster Assels pinsekirke som var tilknyttet Evangeliemenigheden i Nykøbing Mors, som jo var en pinsekirke. I Sverige findes der ikke noget der hedder Den Apostolske Kirke; men det er en anden form for pinsekirke. Årsagen til at de findes i Danmark er at de udgik fra den oprindelige pinsekirke. Det er ligeledes en kirke med sine rødder i pinsefamilien. De findes udbredt i Europa præcis som alle andre frikirker. Der er en lille forskel på de to kirkesamfund og det forårsagede i Danmark en splittelse. De fleste pinsevenner forsvandt over i Den Apostolske Kirke, så at den oprindelige pinsekirke blev nødt til at starte næsten forfra.  Den lille forskel er at de danske pinsekirker ikke havde en landsledelse. De var selvstændige frie kirker som var sammensluttede til et samfund; men de havde lokal selvstændigheder, med egen lokal ledelse. Det gør det muligt for dem at være meget forskellige fra hinanden. Den Apostolske Kirke havde et landsråd og distriktledelse. Stort set havde de samme budskab at bringe. Gammelt nag fordi de jo var brudt ud fra de oprindelige pinsemenigheder var hovedårsagen til at der ingen kontakt var mellem de to samfund. Det er forklaringen på, hvorfor min mor var så reserveret. Damen hed Signa og boede ude på en gård i Sillerslev, (ca. 5 km. Fra Øster Assels) Hendes mand hed Johannes Odgård og han var en af ældstebrødrene i Den Apostolske Kirke i Nykøbing Mors.

Signe Odgård fik det sådan i sit hjerte at hun ville være min mors veninde. Hun gik hjem og talte med sin mand om oplevelsen. Hvad kan vi gøre for at blive gode venner med dem. De bad over sagen, og blev enige med sig selv om, at de ville når de havde bestemt dagen, besøge mine forældre – Peter og Anne Marie Grove i pinsekirkens hus hvor mine forældre boede.

Det var en modig beslutning at tage. En apostoler er bestemt ikke velkommen i pinsehuset, i al almindelighed betragtedes de som nogen der havde en forkert lære. Når vi så tænker tanken at Johannes Odgård var ældstebroder i en sådan kirke, kunne det lettest gå galt.

Pludselig en aften hvor mine forældre sad og hyggede sig med aftenkaffen, ringede det på døren til deres lejlighed. Det var som sædvanlig min mor som åbnede døren, da min far altid var lidt langsom når det gjaldt dørklokker og telefoner. (Telefoner ikke så udbredt på den tid. Vi havde ingen telefon i vort hjem.) Da mor så damen stå udenfor døren med sin mand og de begge to smilede til hende, blev hun helt chokeret, viste hverken ud eller ind. Her havde hun brug for far som kom hende til undsætning. De forklarede min far sammenhænget og hvorfor de var kommet. Min far bød disse to mennesker fra Den Apostolske Kirke ind i deres hjem. Min mor var stadig chokeret også over fars opførsel. Han burde vel om nogen anden vide at vi ikke kunne omgås med apostolere. Fars kommentar lød. Jo, vi skal lære at omgås hinanden, for når vi kommer til himlen skal vi jo være samlet som en stor skare af frelste Jesus troende. Det blev jeg vidne til som helt lille dreng og det har forandret min teologi og har været årsagen til at jeg har haft mange problemer i min ungdom; fordi jeg ofte var til møde hos apostolerne. Der var nogen der jeg kunne tale med, da jeg var ung på min egen alder. Jeg har været både i Kolding og Mariager. Jeg har været medlem af både Den Apostolske kirke og en såkaldt almindelig pinsekirke. Jeg har aldrig opfattet Den Apostolske Kirke som noget farligt. I dag er vi vokset fra denne børnesygdom; men for mig var det med til at gøre livet besværligt. Der var altid nogen der ville forklare mig at det var forkert det jeg gjorde, og jeg fattede selvfølgelig ingenting og det gjorde min far heller ikke.

Min mor og Signe som damen hed, blev de bedste venner man kunne tænke sig. De holdt altid en andagt med bøn inden de skiltes og vi børn var med. Tænk sig at Johannes Odgård, som jo var ældstebror i Den Apostolske Kirke sad og udlagde Skriften i min forældres hjem i pinsekirken. Godt at ingen opdagede det ellers havde det helt sikkert fået konsekvenser.

Vi besøgte dem også, enda ret ofte. Jeg cyklede selv ud på gården ind imellem. Min søster og jeg elskede at være der på gården sammen med deres børn som var jævnaldrende med os.

Senere flyttede begge parter til Nykøbing Mors. Signe og Johannes Odgård boede lige på den anden side af bakken som det hed. Mine forældre Anne Marie og Peter Grove boede i Markedsgade lige nedenfor bakken. Pinsekirken lå ca. i midten. Apostolsk Kirke i den anden ende af byen; men vi holdt stadig sammen, og jeg var i en periode medlem i Den Apostolske Kirke med min fars velsignelse.

Oversæt til svensk

 

Barndomsminnen!

När mina föräldrar bodde några år på ön Mors i Limfjorden hade jag precis börjat skolan. Vi bodde i en liten by som hette Øster Assels. Huset vi bodde i hette Pingsthuset. Vi bodde på 1:a våningen strax ovanför pingstkyrkan.

En dag var min mamma i mataffären som låg tvärs över huset där vi bodde. Hon träffade en dam där. Efter ett samtal fick min mamma reda på att hon gick i en frikyrka i Nykøbing Mors, som kallades Den Apostoliska Kyrkan. Det fick min mamma att visa ett mycket reserverat uppträdande. Det var dåligt att umgås med apostlarna, när man var en pingstvänän som vi. Vi var en del av Øster Assels Pingstkyrka som var ansluten till Evangeliekyrkan i Nykøbing Mors, som var en Pingstkyrka. I Sverige finns inget sådant som Den Apostoliska Kyrkan; men det är en annan typ av pingstkyrka. Anledningen till att de finns i Danmark är att de härstammar från den ursprungliga pingstkyrkan. Det är också en kyrka med rötter i pingstfamiljen. De är utbredda i Europa precis som alla andra frikyrkor. Det finns en liten skillnad mellan de två valörerna, och det orsakade en splittring i Danmark. De flesta pingstvänner försvann in i Den Apostoliska kyrkan, så att den ursprungliga pingstkyrkan fick börja om nästan igen.  Den lilla skillnaden är att de danska pingstkyrkorna, inte hade en nationell ledning. De var oberoende frikyrkor som förenades till ett samfund; med eget lokalt ledarskap. Det gör att de kan vara väldigt olika från varandra. Den apostoliska kyrkan hade ett nationellt råd och distriktsledning. I stort sett hade de samma budskap att föra med sig. Gamla agg för att de hade brutit sig ur de ursprungliga pingstförsamlingarna var den främsta anledningen till att det inte fanns någon kontakt mellan de två samfunden. Det förklarar varför min mamma var så reserverad. Damens namn var Signe och bodde på en gård i Sillerslev, (ca 5 km. från oss) Hennes man hette Johannes Odgård, och var ääldstebror i Den Apostoliska Kyrkan i Nykøbing Mors.

Signe Odgård kände i sitt hjärta, att hon ville vara min mammas vän. Hon gick hem och pratade med sin man om upplevelsen. Vad kan vi göra för att bli goda vänner med dem. De bad om saken, och kom överens om att de skulle besöka mina föräldrar, när de hade bestämt dagen – Peter och Anne Marie Grove i pingsthuset, där mina föräldrar bodde.

Det var ett modigt beslut att ta. En apostlare är verkligen inte välkommen i pingsthuset, i allmänhet ansågs de ha en felaktig lära. När vi tänker på att Johannes Odgård var äldstebror i en sådan kyrka kan det lättast gå galet.

Plötsligt, en kväll när mina föräldrar njöt av sitt kvällskaffe, ringde dörrklockan till deras lägenhet. Som vanligt var det min mamma som öppnade dörren, eftersom min papa alltid var lite långsam när det gällde dörrklockor och telefoner. (Telefoner som inte användes så mycket vid den tiden. Vi hade ingen telefon i vårt hem.) När mamma såg damen stå utanför dörren med sin man och de båda log mot henne blev hon helt chockad och visste inte vad hon skulle göra. Här behövde hon pappa för att komma till hennes undsättning. De förklarade för min papa sammanhanget, och varför de hade kommit. Min papa bjöd in dessa två personer från Den Apostoliska Kyrkan till vårt hem. Min mamma var fortfarande chockad också över pappas beteende. Han borde veta att vi inte kunde umgås med apostlarna. Pappas kommentar ljöd. Ja, vi måste lära oss att umgås med varandra, för när vi kommer till himlen måste vi samlas som en stor mängd frälsta Jesustroende. Jag bevittnade detta som en mycket ung pojke, och det har förändrat min teologi, och har varit anledningen till att jag har haft många problem i min ungdom; eftersom jag ofta var i ett möte med apostlarna. Det fanns någon jag kunde prata med när jag var ung i min egen ålder. Jag har varit i både Kolding och Mariager. Kolding är huvudkontoret för Den Apostoliske Kyrkan. Mariager var huvudkontoret för Pingstkyrkorna. Jag har varit medlem i både Apostoliska Kyrkan och en så kallad vanlig Pingstkyrka. Jag har aldrig sett Den Apostoliska Kyrkan som något farligt. Idag har vi vuxit ur denna barnsjukdom; men för mig gjorde det livet svårt. Det fanns alltid någon som skulle förklara för mig att det jag gjorde var fel, och naturligtvis kunde jag inte ändra mig och det gjorde inte min far heller.

Min mamma och Signe, som damen hette, blev de bästa vänner man kunde tänka sig. De höll alltid bön och andakt innan de skildes åt och vi barn var med. Tänk att Johannes Odgård, som var äldstebror i Den Apostoliska Kyrkan, höll på att förklara Skriften i mina föräldrars hem i Pingstkyrkan. Bra att ingen upptäckte detta, annars hade det säkert fått konsekvenser.

Vi besökte dem också, även ganska ofta. Jag cyklade till och med ut till gården då och då. Min syster och jag älskade att vara där på gården, med deras barn som var i samma ålder som oss.

Senare flyttade båda parter till Nykøbing Mors. Signe och Johannes Odgård bodde tvärs över kullen som det hette. Mina föräldrar Anne Marie och Peter Grove bodde i Markedsgade strax nedanför kullen. Pingstkyrkan låg ungefär i mitten. Apostoliska Kyrkan i andra sidan stan, men vi var fortfarande tillsammans, och jag var medlem i Den Apostoliska Kyrkan en tid med min fars välsignelse.