Mig og min lillesøster!

 

 

 

 

 

 

 

Billedet af mig og min lillesøster er fra dengang vi var helt små; men som min mor sagde: Du er jo storebror, så du må tage dig af lillesøster når i er ude i trafikken. Nykøbing Mors var den største by vi nogensinde havde boet i. Jeg mindes den første lysregulering der kom til byen nede ved Rådhuspladsen. Ingen vidste rigtigt hvordan det ville blive med sådan noget lys. En ældre mand spurgte, og det hørte hele Danmark i radioen: Hvad gør jeg når jeg går over for grønt; men ikke når over inden det bliver rødt, skal jeg da vende mig om og skynde mig tilbage. Det var en stor begivenhed på øen Mors, da vi fik lysregulering med tre farver rød, gul og grøn.

Billedet hvor vi står på en trappe er i Færkenstræde Nykøbing Mors. Vi besøger forstanderparret fra pinsekirken i Nykøbing Rudi og Ellen Sortberg.

Den gade de boede i var også gaden hvor en kendt forfatter havde boet. Hans navn var Axel Sandemose. Han skrev janteloven. Axel Sandemose blev inspireret til at skrive janteloven, ved at opleve det hos morsingboerne. Janteloven har sit udspring fra Mors. De fleste tilflyttere er blevet konfronteret med jantelovens ubehageligheder. Det forårsager store provokationer fra ungdommen. Mine forældre og os børn, ligesom også forstanderparret fik smage på jantelovens begrænsninger.

Det var her på Mors vi levede det meste af vores barndom. Jeg gik i skole på Mors og kom i malerlære. Min far spurgte mig hvad jeg ville arbejde med. Hvad jeg havde tænkt mig skulle blive mit levebrød; men det vidste jeg ikke. Han foreslog at jeg skulle gå i slægtens fodspor, og blive maler ligesom min farfar, farbror og onkel. Jeg sagde at det kunne da godt være. Resultatet blev at jeg fik en læreplads.

Da jeg endnu gik i skole i tolv års alderen spillede jeg Mandolin på Rådhuspladsen sammen med andre musikanter og sangere fra menigheden. Rudi Sortberg spillede guitar. Jeg vidnede også. Det skete også nu og da at jeg var ude i byen sammen med Rudi Sortberg, for at hænge plakater op med invitation til konferencer i pinsekirken. Rudi bad også sammen med mig en bøn da jeg var syv år gammel. Det var min frelsesdag. Jeg gav mit liv til Jesus da jeg var syv år gammel. Jeg har frelsesvished. Ingen kan stjæle det fra mig.

Vi sang ofte sammen sangen: Hæng op plakater, del ud traktater, Gud giver løn når hjem vi kommet er. Rudi Sortberg gik hjem til Jesus 29. marts 2015. Forstander i pinsekirken Nykøbing Mors fra 1963 til 1968.

Det var en god tid at mindes i Rudi og Ellen Sortbergs tiden.

Hvad skete der ellers lige i dette Herrens år 1965. Jo, der kom en dansk/amerikaner på besøg. Han hed V. G. Grejsen.

Han lagde fra land som skibsdreng i De Forenede Damskibsselskab i København. Danmark og gik i land da han kom til Amerika. Senere i livet blev han biskop i Kansas med tilsyn over 145 pinsekirker.

V.G. Greisen og Rev. Wm. Raiford.

Denne Grejsen prædikede i pinsehøjtiden år 1965, da jeg var 12 år gammel. Hans forkyndelse handlede om pinsebudskabet, Det der skete på pinsedagen med Jesu disciple, da de blev døbt med Helligånden. Det ville jeg gerne opleve, så jeg gik til forbøn; men der skete ikke noget med mig på trods af min længsel.

Da jeg om aftenen skulle i seng begyndte jeg at bede. Det er bedst at ordne det sammen med Gud på sin egen måde. Jeg fortalte Gud min længsel efter et gennembrud. Jeg ville så gerne havde den kraft fra himlen som Grejsen talte om. Medens jeg lå der efter nogle timers bøn, kom der nogen uforståelige ord ind i mine tanker og jeg forsøgte at udtale dem, så det kunne blive til ord. Jeg forstod overhovedet ikke hvad det var jeg sagde; men var ikke i tvivl om at nu brød tungetalen igennem. Jeg talte meget lavt i begyndelsen; men til sidst blev det lidt højlydt. Mine forældre vågnede inde i soveværelset, og hørte det mest mærkelige og uforståelige sprog nogensinde; men min far blev selvfølgelig klar over hvad der var sket; så han mente at de bare kunne lægge sig ned og sove videre.

Næste morgen gjorde far mig opmærksom på at de godt vidste hvad der var sket i de sene nattetimer.

Jo, jeg er en rigtig pinseven, for jeg blev døbt med Helligånden i 1965 på pinsedagen. Det var Apostlenes Gerninger kapitel 2 om igen.

Det sidste billede nederst er Rudi Sortberg der døber min lillesøster.

Det der var min fars største taknemlighed til Gud inden han flyttede til himlen var tydeligt markeret i hans bøn: Tak Gud at alle mine børn er kommet til tro på dig, og du vil bevare dem igennem livet. Vi vil alle være bjærget for tid og evighed.

 

 

 

 

 

 

Oversat til svensk

 

Jag och min lillasyster!

Bilden av mig och min lillasyster är från när vi var väldigt små; men som min mamma sa, du är storebror, så du måste ta hand om din lillasyster när du är ute i trafiken. Nykøbing Mors var den största staden vi någonsin bott i. Jag minns den första ljusregleringen som kom till stan nere vid Rådhustorget. Ingen visste riktigt hur det skulle vara med sådant ljus. En äldre man frågade, och hela Danmark hörde det på radion: Vad gör jag när det blir grön; om inte jag hinner över, innan det blir rött, ska jag då vända mig runt och skynda mig tillbaka. Det var en stor händelse på ön Mors när vi fick ljusreglering med tre färger rött, gult och grönt.

Bilden där vi står på en trappa är i Færkenstræde Nykøbing Mors. Vi besöker föreståndarparet från Pingstkyrkan i Nykøbing Rudi och Ellen Sortberg.

Gatan de bodde på var också gatan där en välkänd författare hade bott. Han hette Axel Sandemose. Han skrev Jantelagen. Axel Sandemose inspirerades att skriva Janteloven genom att uppleva det med Morsingborna. Janteloven har sitt ursprung på Mors. De flesta nykomlingar har konfronterats med jantelagens otrevligheter. Det orsakar stora provokationer från ungdomar. Mina föräldrar och vi barn, samt föreståndarparet, fick smaka på jantelagens begränsningar.

Det var här på Mors vi levde större delen av vår barndom. Jag gick i skolan på Mors och lärling i målarfacket. Pappa frågade vad jag ville jobba med. Det jag tänkte skulle bli mitt levebröd; men det visste jag inte. Han föreslog att jag skulle följa i min familjs fotspår och bli målare som min farfar, farbror och onkel. Jag sa att det kunde väl bli så om han tyckte det. Som ett resultat fick jag en lärlingsplats.

När jag fortfarande gick i skolan som tolvåring spelade jag Mandolin på Rådhustorget tillsammans med andra musiker och sångare från församlingen. Rudi Sortberg spelade gitarr. Jag vittnade också. Det hände också då och då att jag var ute på stan med Rudi Sortberg, för att hänga upp affischer som bjöd in folk till konferenser i pingstkyrkan. Rudi bad också en bön med mig när jag var sju år gammal. Det var min frälsningsdag. Jag gav mitt liv till Jesus, när jag var sju år gammal. Jag har frälsningsvishet. Ingen kan stjäla det ifrån mig.

Vi sjöng ofta tillsammans sången: Häng upp affischer, dela ut fördrag, Gud ger lön när vi kommer hem. Rudi Sortberg tog hem till Jesus den 29. mars 2015. Föreståndare för pingstkyrkan Nykøbing Mors 1963–1968.

Jag vill alltid minnas Rudi och Ellen Sortbergs tid.

Vad hände mer under detta Herrens år 1965. Ju, en dansk/amerikan kom på besök. Hans namn var V. G. Grejsen.

Han gick i land som skeppspojke i De Forenede Damskibsselskab i København. Danmark, och gick i land när han kom till Amerika. Senare i livet blev han biskop i Kansas och övervakade 145 pingstkyrkor.

V.G. Greisen og Rev. Wm. Raiford.

Denna Grejsen predikade vid pingsten 1965, när jag var 12 år gammal. Hans predikan handlade om pingstbudskapet, vad som hände på pingstdagen med Jesu lärjungar, när de döptes med den helige Ande. Jag ville uppleva det, så jag gick till förbön; men inget hände mig trots min längtan.

När jag gick och la mig på kvällen började jag be. Det är bäst att ordna det med Gud på sitt eget sätt. Jag berättade för Gud min längtan efter ett genombrott. Jag ville så gärna ha den kraft från himlen som Grejsen pratade om. När jag låg där efter några timmars bön, kom några obegripliga ord in i mitt sinne, och jag försökte uttala dem, så att de kunde bli ord. Jag förstod inte alls vad jag sa; men tvivlade inte på att nu bröt tungotalet igenom. Jag talade väldigt lågt i början; men så småningom blev det lite högt. Mina föräldrar vaknade i sovrummet och hörde det märkligaste och mest obegripliga språket någonsin; men min far blev naturligtvis medveten om vad som hade hänt; så han tyckte att de bara kunde bli liggande och sova vidare.

Nästa morgon påpekade pappa för mig att de visste vad som hade hänt sent på natten.

Ja, jag är en riktig pingstvän, för jag döptes med den helige Ande 1965 på pingstdagen. Det var Apostlagärningarna kapitel 2 om igen.

Den sista bilden längst ner är Rudi Sortberg som döper min lillasyster.

Det som var min fars största tacksamhet till Gud innan han flyttade till himlen markerades tydligt i hans bön: Tack Gud för att alla mina barn har kommit till tro på dig och du kommer att bevara dem hela livet. Vi kommer alla att räddas för tid och evighet.