FollowØverst dansk – Nederst svensk.
Ovan danska – Nedan svenska.
Oplevelser i nyere tid!
De sidste år og frem til nu har jeg opholdt mig i Sverige i weekenderne, og de sidste 5 til 6 år har jeg boet i Helsingborg. – Før jeg flyttede fra Danmark var jeg i Malmö næsten hver weekend.
Det har været en god tid med tanke på min åndelige tilstand. Sverige har altid været mit land når det gælder det åndelige. Jeg plejer at sige at i Danmark er jeg født; men Sverige er mit åndelige fosterland. I min ungdom boede jeg jo her, og fik lagt grunden for mit åndelige liv.
For ikke så længe siden blev jeg ringet op af et par som gerne ville besøge mig. Jeg er ikke så god til at invitere, ikke fordi jeg ikke vil have besøg; men det er bare ikke min stærke side at invitere nogen. Jeg blev meget overrasket over at nogen turde invitere sig selv. Det var en god oplevelse den tid vi havde sammen. Vi blev overens om at vi ville skifte imellem vore to hjem en gang om ugen. Det var ikke planlagt af nogen kirke. Det var bare en sådan fri aftale udenfor al lov og ret.
Vi havde altid en stund med Guds Ord og bøn. Åndelige samtaler både under kaffe tiden og i aftenens forløb. Vi begyndte tidligt og gik hver til sit tidligt. Det er sådan det er i Sverige. De fleste går tidligt i seng.
En dag var det mig som var på besøg hos dem, og da skete der noget usædvanligt. Da vi sagde farvel til hinanden, og jeg var kommet ud på gaden opdagede jeg, at jeg havde glemt min lille bæretaske, som jeg altid har over skulderen med min telefon og andre private ting. Det er en slags erstatning for en pung. I vore dage er det meget usikkert at have noget i baglommen. Mit buskort var også i tasken, og nøglen til min hoveddør. Bankkort o.a. vigtigt. Da jeg opdagede hvad der var sket ville jeg gå tilbage til huset; men jeg kunne jo ikke komme ind i opgangen, og jeg kunne ikke ringe på heller. Hvad i alverden gør jeg nu. Jeg kan ikke komme med bussen. OK jeg kan gå hjem, nogle få km. Det ville ikke hjælpe mig at tage hjem, for – hvordan kommer jeg ind til mig selv uden nøgle brik? Det var virkelig en dum situation at være i.
Jeg besluttede mig for at bede. I bønnen bad jeg til min Far i himlen om at tale til eller på anden måde gøre mine venner oppe i lejligheden opmærksomme på det der var sket. Sig til en af dem manden eller kvinden deroppe at de skal åbne vinduet og se mig; men også at de ser min taske. I første omgang skete der ingenting; men jeg gik rundt om deres hjem et par gange. Pludselig skete det, at kvinden i huset åbnede vinduet og sagde at nu var hendes mand på vej ned med min taske. Et herligt bønnesvar og træning i at lytte til Guds stemme.
En sådan oplevelse vil ingen hverken mig eller de indblandede glemme. Det er bestemt ikke alle der påvirkes af bøn; hverken i deres hørsel, syn eller tanker; men det skete her.
Oversæt til svensk.
Erfarenheter på senare tid!
De senaste åren och tills nu har jag varit i Sverige på helgerna, och de senaste 5 – 6 åren har jag bott i Helsingborg. – Innan jag flyttade från Danmark, var jag i Malmö nästan varje helg.
Det har varit en bra tid, med tanke på mitt andliga tillstånd. Sverige har alltid varit mitt land när det gäller andlighet. Jag brukar säga att i Danmark föddes jag; men Sverige är mitt andliga fosterland. I min ungdom bodde jag ju här och lade grunden för mitt andliga liv.
För inte så länge sedan fick jag ett telefonsamtal från ett par som ville besöka mig. Jag är inte så bra på att bjuda in, inte för att jag inte vill ha besök; men det är bara inte min starka sida att bjuda in någon. Jag blev väldigt förvånad över att någon vågade bjuda in sig själv. Det var en bra upplevelse den tid vi hade tillsammans. Vi kom överens om att vi skulle byta mellan våra två hem en gång i veckan. Det var inte planerat av någon kyrka. Det var bara ett sådant fritt avtal utanför all lag och rätt.
Vi hade alltid en stund med Guds Ord och bön. Andliga samtal både under kaffestunden och under kvällen. Vi började tidigt och gick skilda vägar tidigt. Så är det i Sverige. De flesta går och lägger sig tidigt.
En dag var det jag som besökte dem, och då hände något ovanligt. När vi sa hejdå till varandra, och jag hade kommit ut på gatan, upptäckte jag att jag hade glömt min lilla väska, som jag alltid bär över axeln med min telefon och andra privata saker. Det är en slags ersättning för en plånbok. Numera är det väldigt osäkert att ha något i bakfickan. Mitt busskort låg också i min väska, och nyckeln till min ytterdörr. Bankkort och annat viktigt. När jag upptäckte vad som hade hänt ville jag gå tillbaka till huset; men jag kunde inte ta mig in i trapphuset, och jag kunde inte ringa heller. Vad i hela friden gör jag nu. Jag kan inte kliva på bussen. OK jag kan gå hem, några km. Det skulle inte hjälpa mig att gå hem, för – hur tar jag mig in till mig själv utan en nyckelbricka? Det var verkligen en dum situation att vara i.
Jag bestämde mig för att be. I bönen bad jag till min Fader i himlen att tala med eller på annat sätt påverka mina vänner i lägenheten om vad som hade hänt. Säg till en av dem mannen eller kvinnan där uppe att öppna fönstret och se mig; men också att de ser min väska. Först hände ingenting; men jag gick runt deras hem et par varv. Plötsligt hände det att kvinnan i huset öppnade fönstret och sa att nu skulle hennes man komma ner med min väska. Ett underbart bönesvar och träning i att lyssna på Guds röst.
Ingen kommer att glömma en sådan upplevelse, varken jag eller de inblandade. Alla påverkas sannerligen inte av bön; varken i deras hörsel, syn eller tankar; men det hände här.